Karlshamn ska ta ställning till en ny reaktor. Den här sidan ställer två frågor som lätt drunknar i debatten: vad kostar det egentligen — och vad innebär det att bygga just det här, just här?
Inga slagord. Bara mönstret från andra byggen, och en karta. Skrolla.
Emigranten på Östra Piren. Ett bygge, en optimistisk kalkyl — och en nota som mer än fördubblades. När hyrorna inte räckte fick kommunens skattebetalare täcka hålet, och fastigheten värderas till ungefär hälften av vad den kostade att bygga.
Nu ska Karlshamn ta ställning till något hundra gånger större.
Fem projekt. Alla utlovades billiga. Alla minst fördubblades. Kärnkraftsbyggena är inte undantag — de är regeln.
I kronor räknat ryms hela Emigranten-skandalen i avrundningsfelet för ett enda reaktorbygge. Ett överskridande på kärnkraft mäts i hundratals miljarder.
Hinkley Point C i Storbritannien — det senaste kärnkraftsbygget i väst, byggt med alla tidigare projekts läxor i handen.
Pengar som låses i ett osäkert bygge i 15 år är pengar som inte går till sol, vind, lagring och ett smartare lokalt elnät — som levererar redan idag.
Ungefärliga schabloner: sol ~9 mkr/MW, landvind ~14 mkr/MW, batteri ~4 mkr/MWh. Avsett att visa storleksordning, inte exakta tal.
Ett kärnkraftverk är ett fast, svårförsvarat mål med katastrofal felkonsekvens. Frågan är inte bara om — utan på vilken plats, och i vilken tid. Klicka på kartan.
En ny reaktor i Karlshamn skulle hamna i Sveriges mest militärt exponerade kustlän — knappt 45 km från marinens huvudbas, mitt i ett havsområde som beskrivs som ett av Europas mest omstridda.
Ett verk behöver ständig el utifrån för att kyla härden — även avstängt. Kapas elen går man på dieselgeneratorer, och om de sviktar hotar härdsmälta. Det räcker att slå ut strömmen.
IAEA har medlat fram sex lokala eldupphör sedan slutet av 2025 enbart för att reparera en enda kraftledning. Verket har stått stilla i över tre år och blev en bricka i kriget.
I Östersjön har sjökablar och ledningar skadats och drönare kränkt luftrum — sabotage under krigströskeln, riktat mot just kritisk infrastruktur.
Detta är ingen skräckbild — det är systemteknik. Klicka för att slå ut en nod i varje system och jämför vad som blir kvar.
Centraliserat: en träff, allt borta. Distribuerat: en nod faller, systemet står kvar.
Kärnkraftens kalkyler har en sak gemensamt världen över: de håller inte. Och till slut är det skattebetalaren som står för mellanskillnaden — precis som på Östra Piren, fast i en helt annan storleksordning.